Kapitel 3 - Is it fate?

  2013-03-20 / 23:02:00 / Allmänt /

Nialls perspektiv

 

"Ey, lad wake up!" Jag grubblade och borrade in ansiktet i huvudkudden och kastade en kudde mot Zayn som försökte väcka mig. Han gav ifrån sig ett skratt och kastade den tillbaka på mig. "Let me sleep..." mumlade jag och drog täcket över huvudet.
"No." sade han och jag kunde höra att han flinade stort. "Seriously Niall, it's time to get up!"
"Seriously Zayn, leave me alone!" fräste jag tillbaka och han skakade på huvudet.
"Breakfast is on the table and-"
"Breakfast?!" När han nämnde mat insåg jag hur hungrig jag var och satte mig snabbt upp i sängen. Jag kastade av mig täcket och drog på mig ett par mjukisbyxor som låg på golvet, hur länge de hade legat där brydde jag mig inte så mycket om. Tröja struntade jag i eftersom att det var varmt i lägenheten och jag orkade inte gå till resväskan och ta upp någon eftersom att jag hade haft med mig i princip alla t-shirtar jag hade till Sverige.
"You and your food..." Zayn skakade på huvudet och gick ut ur mitt rum.
"Ey! What's that suppose to mean?" ropade jag efter honom men han fortsatte att gå.

 

I köket satt Liam och Zayn redan vid bordet och hade en djup diskussion om cykelhjälmar. Mina ögon fastnade direkt på allt som stod på bordet och min mage kurrade högt. Jag skynade mig fram till bordet och satte mig på stolen bredvid Liam innan jag började slänga på lite allt möjligt på min tallrik.
"You honestly think that your helmet is better than mine?" utbrast Zayn och kollade på Liam med en blick som sade är-du-dum-i-huvudet-eller.
"Well, duh? It's purpule! And it has small, soft pillows in it wich is very comfortable around the head!"
"The heck are you mofos talking about?" frågade jag frustrerat med munnen full av mat.
Båda vände deras huvuden mot mig och jag höjde på ena ögonbrynet.
"You like my helmet, right?" frågade Liam och la en hand på min rygg.
"Um... I don't now? I guess so?"
"Ha! You see Malik, my helmet is the best!"
"Niether of you wear your helmets anyway! So why are you guys even having this argument?" for det ur mig och jag tittade oförstående på dem med rynkad panna. De blev tysta för en stund innan båda öppnade munnen för att säga något men jag suckade och sade snabbt: "Where's Haz and Tommo by the way?" Deras lägenhet låg ju bara en våning upp, och vi hade bestämt att vi skulle äta frukost hos mig idag.
"The usual..." sade Zayn med ett flin och jag fattade direkt vinken.
"Stylinson time ya now." skrattade Liam och vi började skratta vi med.

 

Som tur var fortsatte de inte att prata om hjälmar och det tackade jag Gud för.
"So, what's up today?" frågade jag och båda ryckte på axlarna. "Wait, we have free day today?" Undrade jag och sken upp när Liam nickade. "Are you guys in if we'd go downtown, get some Starbucks-time and then Nando's tonight?"
"Sure." sade de båda och jag tog en tugga av min ostfralla med gurka på. "I'm not gonna bother myself asking Louis and Harold, I bet they just wanna be alone together." mumlade jag och killarna nickade skrockandes. "So true!"

 


Efter lunch hörde vi av oss till Paul, vår livvakt a.k.a. extra pappa, och bad honom att hämta oss. Vi gav oss iväg mot den mysigaste delen av London där vi älskade att vara. Paul släppte av oss utanför Starbucks innan han körde iväg för att göra lite ärenden i centrum. Vi döljde våra ansikten och försökte hålla låg profil när vi klev in genom dörren. Som tur var var det ingen kö och inte så mycket folk inne på caféet och ingen av dem var tonårsflickor som de flesta av våra fans var. Vi gick fram till kassan och gjorde vår beställning innan vi gick längst in i caféet och slog oss ned vid ett bord med tre fotöljer. Snart ropades våra låtsasnamn upp som vi hade sagt att vi hette till hon som stod där. Liam gick dit och kom snart tillbaka med en bricka med det vi hade beställt på.
"Here you go, Ethan." flinade han och gav Zayn hans cappucino och blåbärsmuffins.
"And-" Han kollade en gång till på koppen innan han brast ut i skratt. "Donald."
"What? What's wrong with that name?" skrattade jag kollade undrande upp på Liam och tog emot min chailatte och mina två chokladmuffins.
"Donald? What did that come from?" Zayn rynkade pannan och slog ut med armen.
"Donald Duck? Duh?" svarade jag med ett flin på läpparna.
"Oh come on!" utbrast Liam och både han och Zayn gjorde facepalm.
Vi släppte det efter ett tag och fortsatte att prata om allt möjligt. Allt från händelser från Sverige den senaste veckan, den kommande turnén, låtar, fotbollsmatcher, hjälmar (suck), TV-serier, Harry och Louis, trädsorter, bilar och tjejer. Direkt när Zayn nämnde ämnet "tjejer" kom jag direkt att tänka på tjejen på flygplanet den föregående dagen. Det var någonting speciellt med henne. Hennes grön-blåa ögon, hennes bruna hår och hennes leende. Jag log för mig själv lite smått när jag mindes tillbaka till när hon satt med munnen full av snax.
"Nialler? Are you even listening?" frågade Zayn och la huvudet på sne med rynkad panna.
Jag hoppade till och tittade upp på honom. "What?"
De började skratta men Zayn verkade tänka efter en liten stund innan han gav mig en misstänksam blick. "What?" frågade jag igen lite osäkert med blicken på Zayn.
"You were thinking about her. Weren't you?" frågade han och jag svalde och vände bort med blicken. "Ha! I knew it!"
"Wait, what? Who?" undrade Liam nyfiket men jag skakade bara på huvudet och viftade bort hans ord med handen.
"Nobody."
"Pfft!" utbrast Zayn. "Niall hit on a girl on the plane yesterday." fortsatte han med ett flin på läpparna.
"Oh, I see." sade Liam och vickade på ögonbrynen mot mig.
"Stop it." sade jag allvarligt och gav Zayn en hotande blick.
"Seriously Niall, did you even talk to her?" frågade Zayn struntandes i mina ord och min blick.
"Kind of. Yeh." svarade jag och ryckte på axlarna.
"Kind of?"
"I said like 3 sentences to her." jag svalde och bet mig i kinden.
"And what exactly did you say?" frågade Liam och tog en stor klunk av sin espresso.
"Um... First I asked her if she needed any help with her bag, wich was pretty obvious she did. And then I just said 'here you go' and 'bye' when Zayn called after me." förklarade jag och tog en tugga av min ena muffins.
De fortsatte att fråga ut mig om henne och jag kom på mig själv att jag tyckte om att berätta om henne, även fast jag knappt ens pratat med henne eller kände henne överhuvudtaget.

 

Det plingade till borta vid ingången men jag kollade inte dit, det var säkert bara någon gammal gubbe som ville ha kaffe och få läsa tidningen för att komma bort från sin fru. Men Liam tittade dit och viskade: "Woah, hot girl ten o'clock." Zayn tittade genast dit, även fast han hade Perrie och älskade henne hade han fortfarande rätten att titta på andra tjejer, det var ju inte som om han var otrogen. Men när jag tittade dit stod det ingen där.
"Where?" frågade jag frustrerad och rynkade pannan.
"You missed her." flinade Liam. "But God, that girl was gorgeous! At least from here."
"Why don't you go talk to her, Leyum?" frågade jag och vickade på ena ögonbrynet.
"Oh shut up. Maybe she's a fan, she's gonna freak out."
"If you always think like that you're never getting a girlfriend you know." lade Zayn in och stirrade ner på hans kopp som han höll i handen.
"Either way she can't be prettier than my girl." mumlade jag tyst och svalde hårt när jag insåg vad jag nyss hade sagt och hoppades att ingen hade hört mig.
"So..." jag harklade mig när jag såg att alla hade ätit upp. "Should we call Paul?"
"Yeah, I'll do that." sade Liam och plockade fram sin mobil ur fickan.

 

Cirka fem minuter senare sms:ade Paul att han var utanför så vi klädde på oss jackorna och jag bar bort brickan med skräp och disk på till en ställning för disk lite längre bort. Vi började gå bort mot dörren och jag insåg att Liam och Zayn utbytte blickar med varandra och båda kollade bort förbi mig och när jag såg vem de kollade på stannade mitt hjärta upp. Panikslagen backade jag undan tills jag inte kunde se henne längre och jag satte mig ner på närmaste stol med händerna för ansiktet.
"Lad, what's up? We need to go!" Liam och Zayn kom fram till mig och försökte få mig upp på fötterna igen, men jag vägrade. "Niall?"

 

Jag trodde aldrig att jag skulle få se henne igen. Men nu satt hon här på samma sketna café som jag. Mina andetag var ojämna och mitt hjärta dunkade dubbelt så fort som förut. Det kunde inte vara hon.
"Niall, what's wrong?" Liam lade hans hand på min axel och jag tittade upp från mina händer på honom och växlade mellan honom och Zayn innan jag bestämde mig för att svara: "It's her."
"Who?" frågade de båda samtidigt.
"Guess three times you cunts!" väste jag för att inte höras bort till några andra öron än deras.
"It's her?" frågade Zayn och pekade över axeln menande på tjejen.
Jag nickade och hans läppar formades i ett 'o'.
"Wait, what?" frågade Liam och tittade frågandes på mig och Zayn. "She's the girl from the plane?"
"Yup" sade jag och poppade P:et. "And I don't know what to do right now cause I'm freaking out."
"Go say hi to her." föreslog Liam men jag skakade på huvudet och kastade en blick bort mot hennes håll, även fast jag inte kunde se henne.
"Come on Ni, meeting her once was just like what ever, but twice? This is fate man." lade Zayn in och gav mig en allvarlig blick.
"You think I should go talk to her?" frågade jag och båda två nickade.

 

Jag samlade allt mitt mod och reste mig upp. Nu gällde det. Långsamt började jag gå bort mot hennes bord men så fort jag såg henne backade jag men då puttade Zayn fram mig igen. Killarna gick bort till dörren och Liam gick ut för att säga till Paul varför vi inte kom.
Hon satt med en kvinna i 25-årsåldern och jag log när jag hörde hennes skratt. Sedan hörde jag att hon började prata om en kille som hon hade träffat igår. Jag bet mig i läppen och när hon började beskriva hur han såg ut insåg jag att hon pratade om mig och mitt hjärta flippade ur.

 

Saras perspektiv

 

Det var helt sjukt hur nära jag och Leah hade kommit på bara några timmar. Nu satt vi på Starbucks i en jättemysig del av London och jag berättade för henne om Mr Blondie, hur nu det gick till.
Plötsligt gick det någon förbi vårat bord och jag tittade upp på damen som hade stött till vårt bord och himlade med ögonen. Jag kastade en snabb blick bakåt i caféet och vände tillbaka till Leah men jag stannade upp och mitt hjärta hoppade till. Det kunde inte vara han. Ingen chans. Men jag tittade bak igen och där stod han i egen hög person och stirrade på mig.
"Sara? Are you okay?" frågade Leah oroligt men min blick var som fastklisttad på honom.
"Oh my god." viskade jag vände plötsligt bort blicken och kollade upp på Leah.
När jag skulle vända mig tillbaka igen stod han inte där längre och jag rynkade min panna i frustation.
"What's wrong?" undrade hon och försökte få kontakt med mig.
"I-" började jag men min blick fångades av honom och den mulattfärgade killen som befann sig vid dörren. Mr Blondie kastade en blick mot mig och han fastnade med blicken och samma för mig. Sedan gav han mig ett osäkert leende innan han vinkade och gick ut tillsammans med den andra killen.

 

Det var som att mitt hjärta hade stannat. Jag trodde att jag aldrig skulle få se honom igen. Speciellt inte dagen efter vi hade träffats för första gången. Att han ens kände igen mig? Det här var helt galet.

 

"Would you please tell me what's going on?" bad Leah och väckte mig ifrån mina tankar.
"T-that was..." stammade jag fram och försökte samla mig innan jag fortsätte: "You know the guy I just told you about?"
"Yeah, what about him?" sade hon och nickade.
"He was here."
"Wait, what? When? Now? Where is he?" hon tittade runt i caféet och tittade sedan tillbaka på mig med en förvirrad blick.
"Just like a minute ago and he saw me and I-" jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte: "He was standing right there." sade jag och pekade på stället där han hade stått när jag såg honom först. "Then he went to the door and stood there with his friend. He looked at me, smiled and waved before he left."
"Are you serious?" frågade hon förvånat och kastade en snabb blick mot dörren som jag sagt att han hade stått vid.
"Do I look like I'm kidding? He was here and I don't even know If I now how to breathe anymore!"
"Oh my god. Do you think this is fate or something?" frågade hon leendes och jag ryckte på axlarna till svars. "Sara, meeting the guy once is one thing, but twice? The day after? You don't think it's fate?"
Jag svarade inte utan stirrade bara på den platsen där han hade stått och vinkat till mig. Det var som att de sekundrarna som han stod där spelades om och om igen i mitt huvud som en GIF-bild.
"Even if it was fate, it's not like I'm gonna met him again. I don't even know his name and he is gone now." sade jag tyst och tittade tillbaka på Leah som suckade.
"Don't be so negative. If destiny wants you two to meet again, you are. Maybe it will happen tomorrow, next week, next month, but don't give up just becasuse he's not here anymore."
Jag svalde och nickade och försökte låta hennes ord sjunka in. Grejen var att jag verkligen ville träffa honom igen. Speciellt efter det här. Jag ville veta vad han hette, jag ville lära känna honom och jag ville framför allt få se hans underbara leende igen. Men jag antog att ödet fick ta tag i det här och göra det till vad det nu ville.

 

---

 

Vi gick in i säkert den sjunde klädbutiken och jag kände hur mina knän började vika sig. Jag blev helt slut av att gå runt i det här köpcentret! Leah och jag hade hittat en hel del fina kläder till mig och jag var riktigt glad över att Leah gick med mig och hjälpte mig med det här. Även fast hon sprang runt i typ alla butiker...
"Oh, look at this! It'd look so good on you!" utbrast hon och höll upp en svart, halvt genomskinlig skjorta med pyntad krage.
Jag gick fram till henne och hon gav mig den innan hon började leta efter ännu mer plagg. Skjortan var skitsnygg, det gick inte att förneka. Snart kom Leah tillbaka med x antal plagg som hon tyckte att jag skulle prova. Hon tog med mig bort till provrummen och stängde in mig i ett med alla plaggen hon valt ut och satte sig utanför medan jag provade alla plaggen på.
"How's it going?" frågade hon när jag precis hade tagit på mig ett par ljusa jeans och den svarta skjortan.
"Good." svarade jag och knäppte den sista knappen innan jag betraktade mig själv i spegeln. Jeansen satt jättefint och framhävde mina former väldigt bra och de var riktigt, riktigt snygga. Den svarta skjortan var så fin att jag nästan ville spy regnbågar.
"Can I see?" frågade Leah precis utanför dörren och jag öppnade den försiktigt och hon tappade haken så fort hon såg mig, bokstavligt talat. "Oh my god. It's perfect. You look so gorgeous! Sara, you have to buy that."
Jag log och tittade ned på min outfit. "I know, I love it."

 

Klädprovningen fortsatte och jag bestämde mig för att köpa ungefär hälften av de plaggen som Leah hade valt ut åt mig. När vi klev ut ur butiken hade vi 4 kassar var och allt i kassarna var mitt.
"So, what are we doing now?" frågade jag Leah medan vi gick runt bland de stora folkmassorna.
"Hm, I'd say we go home now and tonight we can go out and have a nice dinner at some resturant. What do you say?"
"Sounds great!" sade jag och log stort. Hon besvarade leendet och vi gav oss iväg till tunnelbanestationen.
När vi satt oss till rätta på tunnelbanan som skulle ta oss hemåt pustade vi ut och det kändes skönt att få komma bort från de stora folkmassorna i centrum ett tag och slippa all stressen.
"I can still not believe that that guy was on Starbucks today..." sade Leah och skakade på huvudet.
"Me neither..." mumlade jag och tittade ut genom fönstret. Jag undrade verkligen om jag skulle få se honom igen.

 

Ungefär tio minuter senare gick vi av tunnelbanan och begav oss hemåt. Helt sjukt att jag faktiskt bodde här nu. Jag bodde här. I London.

 

Vi steg in hallen och tog av oss ytterkläderna innan jag kånkade upp alla kassar till mitt rum medan Leah satte på te vatten åt oss. Väl uppe på rummet packade jag upp alla kläder ur kassarna och klippte bort alla prislappar medan jag nynnade på någon låt som spelats inne på en butik förut när vi var i köpcentret. Jag vek alla plaggen och lade in dem snyggt i garderoben tillsammans med mina gamla kläder från Sverige.
"Tea's ready!" ropade Leah från nedervåningen och jag ropade tillbaka att jag snart var klar.
Med det sista plagget inne i garderoben stängde jag den och slängde alla kassarna i papperskorgen innan jag steg ut ur mitt rum och trippade ner för trappan och in i vardagsrummet där Leah satt i soffan framför tv:n och kollade på ett gammalt avsnitt av 'Two And A Half Men'. Jag sjönk ner i soffan bredvid henne och sträckte mig efter min kopp som stod på bordet framför mig. Leah skrattade till åt något roligt som sades på tv:n men jag satt bara och stirrade ner i min kopp och drack ur den emellanåt.
"Sara, what's wrong?" undrade Leah när jag suttit så ett bra tag och gav mig en orolig blick.
"I just..." började jag men hon verkade fatta vad jag menade så fort jag öppnat munnen.
"Don't worry, you'll meet again. And next time, you have to talk to him. Okay?"
Jag slickade mig om läpparna och nickade. "Yeah, I know."
"Cookie?" frågade hon sedan i en ljus, barnslig ton som fick mig att skratta.
"Yes, thank you!" skrattade jag och tog en chocolate chip cookie som låg på fatet som hon höll i handen.
"So... You don't have any idea who he is?" frågade hon sedan och jag tittade upp på henne med munnen full av kaka.
"No..." mumlade jag och svalde. "But he and the other four guys had a bodyguard or something with them on the plane."
"What if he's famous?" utbrast Leah men ett leende spred sig över hennes läppar. "It'd be cool if he was though..."
"Oh yeah, I really think he is." sade jag sarkastiskt tillbaka och himlade med ögonen. "Whatever... So, where are we going for dinner tonight?"
"I was thinking my favorite resturant? You're gonna love it! It's heaven!" sade hon och fnissade till.
"Sure, I mean, I don't know any other place except for Mcdonalds so yeah..." skrattade jag. "What's the name of the resturant?"
"Nando's."

 


Kvällen kom och vi drog iväg med tunnelbanan till Leah's favoritrestaurang glada men också väldigt hungriga. Vi kom fram till Nando's cirka 7 minuter senare och jag hörde hur magen kurrade ljudligt när jag kände doften av mat.
"Come on, let's eat." skrattade Leah och jag fnissade till innan jag nickade. Vi styrde stegen mot entrén och när dörren öppnades drog jag in ett djupt andetag och magen kurrade ännu ljudligare. "Oh shut up..." mumlade jag åt den och Leah flinade och skakade bara på huvudet.
När vi hade suttit oss vid vårt bord fick vi våra menyer hade jag ingen aning om vad jag ville ha så jag bad Leah beställa det som hon tyckte var det godaste. Kyparn kom fram till oss och ställde sig vid vårt bord. Han hade brunt hår, gröna ögon och såg helt okej ut, men han var verkligen ingenting jämfört med Mr Blondie. Han frågade oss vad vi ville ha och vi rabblade upp både mat och dricka. Några minuter senare kom han med vår mat och så hungriga som vi var började vi äta så fort vi hade ställt ner tallrikarna på bordet. Den kycklingen var nog den godaste jag någonsin smakat! Men plötsligt efter några glas coca-cola kände jag att jag blev väldigt kissnödig så jag ursäktade mig till Leah och gick längst in i resturangen och in på damernas.

 

Det varma vattnet från kranen rann ner på mina händer jag och tvålade in mig noggrant innan jag drog ut några pappersservetter från behållaren och torkade dem. En äldre dam i 40-årsåldern steg in i rummet och jag log vänligt mot henne innan jag gick ut. Men när jag klev ut genom dörren och bara hade gått några få steg krockade jag med någon och snubblade bakåt.
"S-sorry!" fick jag fram och drog undan en hårslinga som fallit framför ögonen och fäste den bakom örat. Jag tittade upp på personen och glömde bort hur man andades när jag såg vem det var.
"It's okay." sade Mr Blondie och log snett mot mig. "But, wait, it's you!" utbrast han förvånat och log ännu större.
Jag kunde inte få fram ett ord. Igen. Jag stod bara och beundrade hans perfektion.
"It is you, right? From the plane? If it's not this is kinda awkward..." mumlade han och kliade sig i nacken medan han skrattade nervöst.
"U-um..." fick jag ur mig men samlade mig. "Yes, it's me." sade jag och log mot honom.
Han verkade slappna av lite och besvarade mitt leende. "I don't think we've actually met, I'm Niall." sade han, blinkade med ena ögat och sträckte fram handen i en hälsning och jag kände hur det hettade till i kinderna. Så det var det världens vackraste människa hette.
"Sara." presenterade jag mig och tog tag i hans hand och skakade den. Jag fick en stöt genom hela min kropp när jag kom i kontakt med hans varma hud och jag bet mig genant i läppen och tittade upp på honom.
"And you where at Starbucks earlier today aswell, right?" frågade han och stoppade händerna i fickorna på sina vinröda chinos.
"Yeah, I was." sade jag log när bilderna av honom som vinkade dök upp i mitt huvud.
"I guess you noticed that I was there too..." skrattade han genant och tittade ner i golvet och sedan upp på mig igen.
"Well, I think I saw some blonde weirdo wave at me, he look kinda like you!" sade jag med ett flin och han gav ifrån sig ett urgulligt skratt som fick mig att vilja springa runt och fånga fjärilar på en äng. Här stod jag och pratade med Mr Blondie, Niall, i egen hög person och jag visste inte vad jag skulle ta mig till.

 

"So, um, I guess you're only on visit here?" frågade han med lite besvikelse i hans röst.
"Nah, I moved here yesterday." sade jag med ett leende som han snabbt besvarade.
"Oh! Welcome to London then!" han sken upp och kastade en blick bort mot ett bord med två killar som alla tittade åt vårt håll men de tittade bort när de såg att vi kollade på dem. Det tog ett tag innan jag såg att båda två hade också varit på planet igår.
"Your friends?" frågade jag och nickade menande bort mot killarna.
"Yeh, they were on the plane aswell." sade han och vände tillbaka uppmärksamheten till mig.
"Oh, yeah, now I remember them!" sade jag och kollade bort på dem igen och vinkade kort. De vinkade glatt tillbaka och en suck hördes från Nialls mun.
Jag tänkte precis fråga vad det var när jag kände mobilen vibbrera i min byxficka. Jag fiskade upp den och såg att jag hade fått ett nytt meddelande från Leah.

 

From: Leah
Ey! Are you sleeping on the toilet or what? Are you okay?

To: Leah
Sorry, I'll be right there

 

Niall mötte min blick när jag tittade upp och jag gav honom ett sorgset leende. "I gotta go to my aunt, sorry."
Han nickade besviket och slickade sig om läpparna. "Yeh I better go back to my boys too.."
Jag skulle precis gå förbi honom när han stoppade mig. "But, may I have your number so we maybe can catch up someday?"
Jag satte saliv i halsen och började hosta som bara den. Ville han träffa mig igen? Ville han ha mitt nummer? Hade världens snyggaste kille just frågat mig om han kunde få mitt nummer?
"W-what?" fick jag ur mig och harklade mig för att inte börja hosta ännu mer.
"May I have your number?" frågade han igen med ett flin och jag fick tvinga mig själv att nicka och då sken han upp och gav mig hans mobil, menandes att jag skulle skriva in det där.
Jag skrev in det och gav den tillbaka till honom innan vi sade hejdå och vi gick till våra platser.
Mina fötter snubblade nästan på varandra för att jag inte tänkte på vad jag gjorde eller vart jag gick, det enda jag kunde tänka på var Niall.
"Hey, Sar! Are you okay?" undrade Leah oroligt när jag hade satt mig ner på min plats mittemot henne. Jag stirrade ner på min mat och upp på henne som om jag inte fattade vad hon hade sagt.
"What happend?" frågade hon och lade huvudet på sne.
"H-h-he..." stammade jag fram men kunde inte få någonting sagt.
"He what?" frågade hon nyfiket.
Jag tog ett djupt andetag och blundade innan jag öppnade ögonen igen och kollade in i Leah's bruna ögon. "He is here. Mr Blondie is here. And I bumped into him outside the restrooms and we talked. He asked for my number and he wants to meet me again."
Hon gapade förvånat och började titta runt i resturangen hysteriskt. "Oh my God! Are you serious!? Where is he?! How did it feel? Did you faint? What did he say? Oh my God!"
Jag skrattade högt och försökte få henne att lugna ner sig. "Leah. LEAH!"
Hon stirrade på mig och satte sig till rätta och kom på sig själv att hon hade flippat ur. "Sorry... I'm just so happy for you!" sade hon med ett leende.
"I'm gonna tell you everything, okay? Just not when he's in the same room!"
"Fine..." muttrade hon men flinade snart och tog en klunk av sin läsk. "But are you gonna meet him again?"
"I sure hope so... He got my number so it's up to him..." sade jag med en suck.
"But hey, darling, you just said that he was the one that wanted to meet you again and asked for your number? Right? You don't need to worry!"
"I guess..." mumlade jag och log smått mot henne innan jag bestämde mig för att äta klart min mat så att den inte skulle bli alldeles för kall för att ätas. Maten hade blivit ganska ljummen men den gick väl an och ärligtalat så brydde jag mig inte ens.

 

När jag hade ätit upp lutade jag mig nöjt tillbaka i den lilla soffan och slickade mig om munnen. Jag tittade bak bort mot Niall och killarnas bord och till min förvåning satt Niall redan med huvudet vänd hitåt med blicken på mig. Han log stort när han såg att jag kollade på honom och vinkade glatt, och jag gjorde detsamma tillbaka till honom. Vi satt ett tag och bara log mot varandra men sedan vände jag mig tillbaka mot Leah som undrade om vi skulle börja bege oss hemåt. Med en suck tog jag på mig ytterkläderna och vi gick bort mot dörren. Jag vände mig om en sista gång och vinkade till Niall och alla killarna runt bordet vinkade tillbaka vilket fick mig att le. Allt det här med att flytta hit kändes inte riktigt lika dumt längre.


Sjuuuuuuukt vilket kapitel! hahah! hoppas ni förlåter mig för den hemskt dåliga uppdateringen.. förhoppningsvis blir den bättre nu när jag fått mer insperation! Glöm inte att kommentera! PÖSS PÅ ER! xxx



Madde

Jätte bra skrivet!!!!! Åh vill bara läsa mer o mer.. Haha ;) Ser fram emot resten:D

2013-03-21 @ 23:15:21
tilde

Awesome! jag vill också läsa mer!

2013-03-22 @ 09:52:07
Kinna

AAAAH! hahaha du skulle hört mitt tjut när jag såg att du uppdaterat :')

2013-03-25 @ 23:23:59
URL: http://liifeofannaa.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

design av: joannalicious