Taxin stannade utanför ett ljusblått, sött litet lägenhetshus och jag log stort.

"Here we are!" sade chauffören och öppnade sin dörr och gick ut. Jag gjorde detsamma och gick bak och tog emot min resväska som han hade tagit ut ur bakluckan. Jag ställde ner den på asfalten och fumlade upp pengar som jag sedan gav till honom med ett tröttsamt leende på läpparna och tackade för skjutsen. Han tog emot dem och satte sig i bilen igen och några sekunder senare var den borta och jag stod ensam kvar på vägen med min resväska.

Jag tog ett djupt andetag och vände mig om och började gå upp för den lilla trappan upp till dörren. Med ett hjärta som dunkade dubbelt så snabbt av nervositet ringde jag på dörrklockan och väntade spänt på att Leah skulle öppna. Det hördes fotsteg innifrån hallen, dörrlåset låstes upp och hantaget trycktes ner. Dörren öppnades försiktigt och där stod en kvinna i 25-årsåldern med brunt hår som var uppsatt i en slarvig bulle på toppen av huvudet.

"Hi, I'm Sara." sade jag lite blygt och sträckte fram handen för att hälsa. Ett leende spred sig på Leahs läppar och hon la armarna om mig i en välkomnande kram. "Welcome!" sade hon sedan och tog ett steg bakåt så att jag kunde komma in. Hallen var ljus och golvet var täckt av en tjock, brun matta. "How was the flight?" frågade Leah medan jag tog av mig skorna och ställde upp dem på skohyllan. "It was fine, I guess..." svarade jag, log smått och tog av mig jackan och mössan, hängde upp jackan på en krok och slängde upp mössan på hatthyllan. "And yeah, I was gonna say hi to you from dad." fortsatte jag och hon sken upp. "Thanks, I really miss him..." Jag gav henne en medlidande blick och hon log mot mig. "So... Do you wanna see your room?" frågade hon nästan lite uppspelt och plockade upp min resväska. Jag nickade ivrigt och hon skrattade till. "It's upstairs, c'mon!"

Vi gick upp för den lilla trätrappan till andra våningen. "First door to the left." informerade hon bakom mig och jag nickade innan jag stannade upp och la min hand på dörrhandtaget. Jag tappade nästan hakan så fort jag öppnat dörren, det var nästan så fint att jag inte ens vågade gå in i det. "Go inside!" uppmanade Leah mig och jag blinkade till innan jag tog ett steg in och ännu ett. Min blick vandrade genom rummet som var inrett helt perfekt och jag var redan förälskad i det.
"Oh my god. Leah, this is amazing!" utbrast jag och gick runt i rummet och studerade allting lite nogrannare. "You like it?" frågade hon ståendes kvar i dörröppningen. "Like it? I love it!" sade jag och log. Hon skrattade och jag gick fram till henne och gav henne en kram. "Thank you so much!" "No problem, glad you like it!"

Jag var glad över att jag och Leah redan kom rätt så bra överens och hon verkar vara jättesnäll. Det här skulle nog bli bra ändå.

Jag drog mig ur kramen och vände mig om för att titta på rummet en gång till. Det var ganska litet eftersom att huset inte var så värst stort. Taket lutade lagom mycket, där det var som högst i tak stod en ganska stor säng, den var mindre än en dubbelsäng men större än en vanlig. Där det var som lägst i tak stod det ett vitt skrivbord och framför det stod det en ganska stor, svart kontorstol. På väggen bredvid sängen satt det två vita hyllskivor och på en av hyllorna stod det en stereo. Väggen där hyllorna satt var mörkgrå med blommor på som skiftade i silvergråa nyanser. Resten av väggarna var vita. Rakt fram fanns det ett fönster som kläddes av två marinblå gardiner som hängde ner på vardera sida av det. Vid fotänden av sängen stod det en stor och rymlig trägarderob och en av väggarna i rummet hade en inbyggd bokhylla som jag tyckte var helt fantastisk. Golvet var parkett i ljust trä och ja, som sagt var jag redan förälskad i rummet.

"So, I was thinking..." började Leah och jag vände mig om. "That you and I maybe can go shopping for other furniture and stuff so you can make the room with some more 'Sara style'." Jag nickade ivrigt och tyckte det lät som en mycket bra idé. "I just don't get it... Did you design this all by yourself?" undrade jag med en fundersam blick. Hon skrattade och berättade att hon jobbade som inredare och då kunde jag koppla ihop ett och annat.

Jag rullade in min resväska och ställde den framför garderoben och la min handväska på sängen. Sedan satte jag mig försiktigt ner på sängen och njöt av hur skön den var. "This is perfect. I don't know how I can thank you enough, Leah." Hon skakade bara på huvudet och viftade bort mina ord med handen. "It's my welcome-gift for you!" Jag log stort mot henne och drog med handen längs med det vinröda fluffiga, mjuka överkastet på sängen. "Are you hungry?" frågade hon efter ett tag och jag gav henne en blick som betydde något i stil med 'skojar du med mig eller?'. "Allways." sade jag sedan och reste mig upp, gick ner för trappan och vidare in i det mysiga lilla köket. Jag satte mig på en av barstolarna framför köksön medan Leah plockade fram lite kyckling och ris som hon hade i kylen. Hon lägger upp mat på två tallrikar och värmer dem en efter en i mikron och snart fyller den härliga kycklingdoften hela köket. Jag slickar mig om läpparna och hör Leah skratta tyst bredvid mig. "What?" frågade jag och tittade upp på henne. "Sorry, you were staring like crazy at the food... I just find that funny." sade hon och fnissade och tittade bort.

Snart satt vi mittemot varandra och jag slängde nästan i mig maten utan att tänka på det minsta lilla bordsskick. "So..." började hon och jag tittade upp från tallriken med munnen full med mat. Hon skrattade till och fortsatte sedan: "I don't really know that much about you, Sara. But, um, you seem very nice and funny." Jag svalde och log stort mot henne. "You too!"
"So, I was thinking about getting a coffee or something? Maybe not tonight, I guess you're kinda tired. But tomorrow after lunch or something?" Jag nickade glatt och tog en klunk ur mitt vattenglas. Vattnet smakade ganska mycket annorlunda här i England än hemma, men det gick väl an antar jag. "Sure! I would love to!" "And then I wanna take you shopping. You didn't take much clothes with you, eh?" Jag skakade på huvudet och log. Leah var redan nu som en syster, inte som Clara då men, som en kusin kanske.

Kvällen kom och jag sade godnatt till Leah innan jag gick upp till mitt underbara rum och plockade fram min flickiga, sköna pjamas. Sedan tog jag fram min necessär och gick till badrummet som låg precis mittemot mitt. När jag stod framför spegeln färdigkissad, osminkad med massa skum i munnen med en tandborste i högsta hugg som färdades fram och tillbaka på mina tänder med de små vita och blåa stråna kom jag på att det här faktiskt hände i verkliga livet. Jag hade nu flyttat till London och här skulle jag stanna ett bra tag. "Shit." sade jag och glömde bort att jag hade skum i munnen så en hel del flög ut och hamnade lite här och var på handfatet. Jag spottade ut det sista och sköljde munnen och tvättade sedan rent allting som skummet kommit på. Några minuter senare kröp jag ner i den himmelska sängen, lade mitt huvud på huvudkudden och stängde mina ögon för att snart sjunka in i en djup sömn.

Jag sjönk in i drömmarnas värld och där kom han upp från ingenstans. Mr Blondie. Hans isblåa ögon som stirrade rakt in i mina. Hans skratt och leende spelades upp om och om igen och plötsligt kändes det som att allt och alla försvann runtomkring mig och plötsligt stod jag framför rullbandet och kämpade med min väska. Snart var han där igen, vid min sida och hjälpte mig med väskan. Men bara någon sekund efter det hörde jag honom viska 'bye' och han försvann. Sedan började jag drömma om konstiga fåglar som spelade piano och en rosa ko som hade ett enhörningshorn på huvudet.

När jag vaknade stirrade jag upp i taket och kliade mig funderande i håret. "Vad drömde jag precis?" viskade jag förvirrat och satte mig upp i sängen. För en kort sekund visste jag inte var jag var men kom snabbt på det och tittade ut genom fönstret och såg att det var otroligt vackert väder ute och färgen på träden hade börjat skifta i gul-röda färger. Jag kastade av mig täcket och klev ur sängen innan jag skyndade mig in på toaletten innan jag skulle kissa på mig. Sedan snabbt tillbaka in i rummet och tog på mig något som kändes lagom bekvämt, satte upp håret i en enkel hästsvans innan jag gick ner för trappan och möttes av en morgontrött Leah i köket med morgontidningen på bordet och en stor tekopp i högerhanden. "Morning!" sade jag glatt och hon tittade skrämt upp på mig med sina trötta ögon men log sedan och jag skrattade tyst. "Goodmorning, sweetie. You can make some tea if you want? And scones? I made som yesterday." "Thanks, that sounds good!"

Efter att ha letat i några skåp efter kopp, te påse och tagit fram smöret och osten hällde jag i det varma vattnet från vattenkokaren i min kopp och bredde två stycken scones medan smaken spred sig i hela vattnet i koppen. "So, what's happening today?" frågade jag nyfiket när jag hade suttit mig på samma plats som igår och börjat smutta på mitt te. "Well..." började hon och harklade sig för att försöka få bort morgonrösten. "I'm gonna do some work here at home a few hours before lunch, you can do whatever you want - maybe take a walk to explore the neighbourhood or something... Then we'll eat lunch and maybe an hour after that we'll take the underground to my favorite place in London, drink some coffee and eat cupcakes or whatever, then we go shopping and who knows how long that can take. That's the plan. Sounds good?" Jag nickade och tog en tugga av min scones. "Sounds great!"

Precis som Leah hade tipsat drog jag mig ut på en liten promenad i det fina grannskapet och efter ett tag kom jag tillslut till en fin, liten park och satte mig på en av de gröna bänkarna som fanns där. Några yngre kvinnor gick förbi med barnvagnar och en gammal farbror hälsade glatt på mig med sin fluffliga lilla hund. Solens strålar sken ner genom löven i träden och värmde delar av mitt ansikte. Plötsligt kom jag och tänka på den blonda killen igen, hans blickar på mig och alla fjärilar som blev galna i min mage av det. Varför tänker jag ens på honom? Det var en once-in-a-lifetime grej att jag någonsin träffar världens vackraste människa, det kommer inte att hända igen. Dessutom har han antagligen glömt bort den där svaga, konstiga tjejen från planet för länge sedan...

Lite kortare kapitel denna gången... snart kommer jag igång med den, håll i er! ;) 

Hinner inte läsa igenom det nu så det får väl stå lite galet... haha godnatt folket!

xx