Kapitel 4 - I'm here

  2013-04-04 / 23:55:00 / Allmänt / 3 KOMMENTARER

Jag kastade en blick bort mot klockan som hängde på väggen och suckade. Klockan var snart ett på natten och jag kunde inte sova. Jag satte mig upp i sängen och tittade ut genom fönstret. Det var helt kolsvart ute, vilket inte var så konstigt eftersom att det var mitt i natten.
Ett plötsligt vibbrerande från min mobil som låg på nattduksbordet fick mig att hoppa till. Hela rummet lös upp av ljuset från skärmen och från där jag satt kunde jag se att det var ett sms som hade kommit.
Jag lutade mig över halva sängen och fick tag i mobilen och satte mig upp igen. Tröttsamt låste jag upp den och undrade vem i hela friden som sms:ar så här sent. Kanske Clara? Men nej det var från ett nummer jag inte kände igen, och det var ett brittiskt telefonnummer.

 

From: Unknown
Hi sarah! sorry if I woke u up now.. just wanted to say that it was great meeting u today. :) xx niall

 

Mitt hjärta skenade iväg när jag såg att det var från Niall. Men varför skrev han nu? Kunde han inte heller sova? Tänkte han på mig?
Jag tog mig samman och bestämde för att skriva ett svar.

 

To: Niall
Hey! It's Sara without "h" ;) But it's okay, you didn't wake me up :) It was great meeting u 2! :) xx

 

Att han inte hade stavat mitt namn rätt var ju inte så konstigt eftersom att han inte tänker på att jag är svensk och det är antagligen en vana för honom att alla Saror stavas med ett "h" på slutet. Jag tryckte på skicka och väntade spänt på ett svar från den snyggaste killen på planeten.

 

Jag hoppade till när det vibbrerade i min hand efter bara någon minut och snabbt låste jag upp mobilen för att läsa vad han hade svarat.

 

From: Niall
Oh, sorry... Hi Sara without "h"! ;) Good, but why are u up this late missy? You should be sleeping! xx

 

To: Niall
Haha ;) I knooow, but I can't sleep! I'm not even tired! Why are YOU up this late? ;) xx

 

Jag knappade in svaret med ett leende på läpparna. Även fast jag hade skrivit till honom att jag inte var trött så kände jag hur ögonlocken började kännas tyngre. Men nu ville jag inte sova.

 

From: Niall
Hah, same here.. But wait, we should have a competition about who stays awake the longest time! Are u in? :) xxx

 

To: Niall
Yeah, good idea! I'm in! :) Prepare to lose niall! ;) xxx

 

From: Niall
Yeah right, I'm winning and there's nothing u can do about it! Ha! xx

 

Vi fortsatte att skriva i flera timmar in på natten och ingen av oss ville förlora. Och ju tröttare vi blev, ju konstigare saker skrev vi till varandra. Det kändes ganska konstigt att vi kunde skriva så mycket till varandra bara dagen efter vi träffats för första gången. Men det var skönt att kunna skriva med honom om allt och inget. Jag satt på golvet lutad mot sängen och flätade små flätor i mitt hår samtidigt som jag till och från svarade på Nialls sms. Faktiskt så var jag inte lika trött längre eftersom jag hade vant mig vid att vara vaken, men jag antog att tröttheten skulle kasta sig över mig som ett stort täcke snart. Efter någon timme märkte jag att Niall inte svarade lika fort som förut och hoppet om att jag skulle vinna över honom växte inom mig. Han skulle vara skitsur på mig efter detta men det struntade jag i, det var helt klart värt det. Plötsligt slutade han svara helt och jag tjöt tyst av lycka och hoppade upp från golvet och gjorde en överdriven segerdans samtidigt som jag sjöng tyst; "Jag är bäst, tjo! Jag vann över Niall! Världens tuffaste brud, jao! Niall sover och jag vann!"
Jag bestämde mig för att skriva ett seger-sms till honom så jag plockade upp mobilen och gäspade medan jag skrev:

 

To: Niall
I won. You're a loser. Sleep well, mr blondie! I'm just gonna do a little more winningdancing and then I'll go to bed. ;) Goodnight! xxx

 

Med ett triumferande leende på läpparna tryckte jag på 'SKICKA' och dansade lite till som jag hade skrivit att jag skulle göra innan jag tillslut lade mig ner i min sköna säng och så fort jag stängt ögonen sjönk jag in i drömmarnas värld.


Nialls perspektiv

 

Morgonsolen sken in genom det stora fönstret i rummet och jag kände hur täcket hade klibbat fast sig på min bara kropp. Jag slängde av mig det och satte mig trött upp i sängen och upptäckte att min mobil låg bredvid min huvudkudde. Jag sträckte mig efter den, låste upp skärmen och såg att jag hade 6 nya meddelanden från en och samma person. Sara. "Damn it!" viskade jag när jag upptäckte att hon hade vunnit. Hur kunde jag somnat före henne?
Jag läste alla hennes meddelanden med ett leende lekandes på mina läppar. Jag längtade verkligen tills jag fick se henne igen. Efter våran långa konversation inatt visste jag att jag verkligen ville lära känna henne på riktigt för hon var nog den roligaste, underbaraste, snyggaste, vackraste tjej jag träffat i mitt liv.

 

To: Sara
Goodmorning Sunshine! Rise and shine! :D And yeah I know you won. I hate you. xx

 

Några minuter senare när jag satt själv ute i mitt kök och åt frukost kände jag hur det vibbrerade i min byxficka. Smidigt fiskade jag upp den med vänsterhanden och låste upp den.

 

From: Sara
Morning Niall! :D lol no you don't. ;) xx

 

To: Sara
Fine. I don't. But it's unfair, I was gonna win! :( xxx

 

From: Sara
Sorry, I can't help that I'm better than u.. ;) xxx

 

Jag flinade och la ifrån mig mobilen så att jag kunde fortsätta äta. Plötsligt hörde jag hur en nyckel sattes i låset på min dörr och snart stormade hela gänget in - alla fyra. Harry kom bakifrån och kramade om mig lätt medan de andra pratade högt med varandra och tog lite av min frukost på bordet. Harry släppte mig och alla killarna slog sig ner runt mitt matbord och såg roat på mig.

 

"What?" frågade jag undrande och ville ha en förklaring på deras konstiga blickar.

De flinade och kollade på varandra och sedan på mig igen. 

"I heard you met a girl last night?" sade Louis med ett flin på läpparna och ena ögonbrynet höjt. Jag kände hur kinderna blev varma och tog en klunk av min mangojuice för att försöka dölja rodnaden.
"Aw he's blushing!" utbrast Harry i en tjejig ton och killarna började instämma med en massa "aww".
"Shut up..." mumlade jag och stoppade in en baconbit i munnen.
"Oh c'mon Nialler, tell them about her!" uppmanade Zayn och Liam nickade instämmande.
En suck flög ur min mun och jag tittade upp och mötte Zayns blick. Sedan tittade jag på Louis som väntade spänt på att få höra vad jag hade att säga. Harry stirrade också på mig från sidan och jag antog att jag var tvungen att berätta. Inte för att jag inte ville berätta om Sara, men det var pinsamt och jag tyckte inte om när folk pressade mig till att göra saker.
Jag öppnade munnen och först kom det bara ut andetag, men sedan tog jag mod till mig och berättade allt för dem. Allt från planet till sms:en. När jag var klar satt alla och log, det var nästan läskigt, men jag log också.

 

- - -

 

Senare samma dag satt vi på möte med management i den andra delen av stan. De pratade på om turnén som skulle sättas igång om endast några månader och vilka länder vi skulle till och hur många konserter det skulle bli osv. Killarna och jag satt mest med våra mobiler och någon trummade på bordet så att management blev helt galna. Sådana här möten var bland det tråkigaste som fanns. Vi sms:ade med varandra om hur tråkigt det var och Louis skrev massa dåliga skämt som fick oss alla att flina.


"The meeting is coming to it's end but there's one thing left to talk about..." sade en man i managementet och kollade allvarligt på oss. "Niall." sade han sedan och jag tittade upp förvånat.
"Hm?"
"It's been a while since you dated a girl... So we in modest have came up with a girl you're gonna date for a couple of months."


Luften i rummet var så tjock att man kunde skära i den med en kniv. Min mage drog ihop sig och en stor klump bildades. Jag kände killarnas medlidsamma blickar på mig och jag svalde hårt. Jag ville inte detta. Det kändes inte bra på något sätt alls. Zayn la en stöttande hand på min axel och jag tittade upp för att möta mannens blick igen.


"Her name is Jessica Wilson and you're gonna meet her on monday and on tuesday you're gonna go out and tell everyone that you're dating. Got it?" fortsatte han efter flera minuters tystnad.
"What if I don't want to?" tog jag mod till mig att fråga med en klump i halsen.
"You have to do it, Niall."
"He has actually met a girl already." sade Liam plötsligt och jag tittade upp på honom förvånat.
"Yeah, and if I know Niall I know that they're soon going to date!" lade Harry till och en rodnad spred sig över mina kinder.
Mannen tittade allvarligt på mig. "We can't change the plan now. Jessica is with on all the notes and you're gonna date her other if you want to or not and you're not allowed to go out with any other girl!"
"Don't do this to him!" utbrast Louis högt och jag hoppade till över hur aggresiv han lät.
"Guys..." började jag tyst men de protesterade.
"Niall, you've known Sara for a short time and I can already see that you're into her! How can you accept this?!" sade Zayn och såg allvarligt på mig.
"I don't know..." mumlade jag och tittade ner på min mobil där jag hade uppe min och Saras konversation. "I guess it's just something I have to do. He said I can't do anything about it." fortsatte jag och nickade menande mot mannen i management.
"The meeting is now over. Niall, we'll see you on monday with your new girlfriend."


Alla reste sig från sina platser och började röra sig utåt förutom jag. Vad hade jag nyss gått med på egentligen? Vad skulle jag säga till Sara om hon ville träffa mig? Hon kommer att tro att jag inte vill se henne! Eller att jag ens tycker om henne! Jag blundade och drog med händerna genom håret och drog ut i topparna. Sedan tog jag ett djupt andetag innan jag reste mig upp och gick efter de andra ut genom dörren. Zayn och Liam var först med att lägga händerna på mina axlar och jag stirrade framför mig medan alla tankar rann genom mitt huvud.


Vi kom ut till den svarta minibussen och jag hoppade in i baksätet tillsammans med Louis och Harry.


"I can't believe you accepted that." mumlade Louis efter ett tag bredvid mig och jag suckade.
"Me niether."
"Why did you?" frågade Harry och såg på mig med en blick som lydde något i stilen du-är-ju-dum-i-huvudet.
"I don't know. I'm so confused and I don't even know what to do anymore."
"Hey lad, everthing's gonna be alright." sade Louis och la en tröstande arm runt mina axlar och jag gav honom en tacksam blick. Jag var så glad över att jag hade de här killarna, mina fyra extra bröder, mina bästa vänner. De fanns alltid där för mig, stod upp för mig och vi har gått igenom allt möjligt tillsammans och vi skulle klara att gå igenom det här med.

 

- - -

 

"Do you want more tea, Niall?" frågade Liam när vi tre dagar senare satt i soffan framför tv:n i Louis och Harrys lägenhet och kollade på något dåligt underhållningsprogram som gick i repris. Jag nickade kort och han hällde upp varmt vatten i min kopp och jag la i en påse med Yorkshire-tea. Killarna skrattade åt någonting som hände på tv:n men jag orkade inte ens bry mig om att fråga vad det var de skrattade åt. Imorgon skulle jag få en så kallad "flickvän" som jag inte ens visste vem hon var och jag hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till. Jag är inte bra på skådespeleri och det tror jag att våra fans märkte när vi var med på iCarly i fjol. De skulle nog snabbt märka att jag inte älskade Jessica eller att jag ens ville vara med henne. Jag hade fortfarande inte sagt något till Sara om det men jag antog att det fick komma eftersom. 

 

Jag smuttade lite på mitt te innan jag tog en klunk och satte ner koppen på bordet igen. Plötsligt vibbrerade det till i min ficka och de fortsatte länge. Nästan lite irriterad tog jag upp den och svarade utan att kolla vem det var som ringde.

"What?" fräste jag och reste mig upp för att gå iväg från killarna.
"Niall?" hörde jag en tjejröst säga i andra änden och jag trodde först att det var ett fan som hade hittat mitt nummer men sedan kom jag på att jag faktiskt kände igen rösten och insåg att jag precis hade fräst åt Sara.
"Sara? Oh shit. Sorry I didn't mean to sound rude to you..." mumlade jag och bet mig i läppen medan jag satte mig på Harrys säng.
"It's okay, it's my fault I shouldn't have called-"
"Ey! No, I'm glad you called! I feel better already!" utbrast jag och la till ett nervöst skratt i slutet.
"Um, okay..." Jag hörde hur hon drog in ett andetag och hon verkade tveka lite på vad hon skulle säga härnäst. "What's wrong?" frågade hon sedan och jag svalde hårt. Skulle jag verkligen berätta det för henne?
"It's just a thing I have to do for our management that I really don't want to do..." sade jag tyst och stirrade upp i taket i rummet.
"Management?" frågade hon förvirrat och jag spärrade upp ögonen. Hon visste inte att jag var känd. Oh fuck. Vad skulle jag göra nu? Det var ju liksom ingen hemlighet direkt, men det vore så mycket skönare om vi lärde känna varandra utan allt det här kändisskapet.
"Forget it... So, how are you?" sade jag och försökte att släppa det som hon nyss hade frågat.
"I've been better..." mumlade hon och jag ångrade mig än en gång att jag hade fräst åt henne. "Wanna talk about it?" frågade jag försiktigt och bet mig i läppen. Sara och jag hade aldrig pratat i telefon förut och det kändes egentligen ganska konstigt men ändå naturligt. Men jag föredrog att prata face to face.
"I don't know... Maybe not on the phone." sade hon tyst och jag hörde hur hon tystnade och jag antog att hon tänkte efter ett tag. "Do you wanna come over?" frågade hon sedan försiktigt och mina läppar sprack genast upp i ett leende.
"Yeah, sure! Just give me your address and I'll come as fast as I can!" sade jag kanske lite för ivrigt och försökte att tagga ner lite.


Hon gav mig addressen och vi sade hejdå. Sedan skuttade jag glatt ner till killarna och ropade snabbt "vi ses senare" innan jag ringde Paul och bad honom komma och hämta mig. Snabbt drog jag på mig mina skor och flög nästan ut i trapphuset, ner till min lägenhet där jag skyndade mig att byta om till något lite mer rent och sprutade ett moln av parfym som jag sedan dansade igenom. Paul sms:ade att han var utanför och då skyndade jag mig att låsa dörren och trippa ner för trapporna och ut till bilen där han satt bakom ratten.

 

En kvart senare saktade han ner utanför ett blått hus och undrade om han skulle stanna men jag sade att jag skulle ringa sedan när jag ville bli hämtad. Hjärtat slog dubbelt så fort som vanligt och jag tog mod till mig innan jag gick upp för den lilla trappan och ringde på dörrklockan. Dörren öppnades och där stod Saras faster som hade suttit med henne både på Starbucks och på Nando's för några dagar sedan.


"Hello, can I help you?" sade hon så vänligt hon kunde och jag harklade mig nervöst.
"Hi, um, is Sara here?" fick jag ur mig sedan och bet mig i läppen.
"Does she know people here?" skrattade hon förvånat. "But, yeah, she's upstairs in her room. Wait a second."


Jag nickade och gick in och stängde dörren efter mig medan Saras faster gick bort till trappan och ropade efter Sara att hon hade besök.


"Coming!" ropade hon från övervåningen och mitt hjärta hoppade nästan ur mig. Snart höre jag hennes steg i trappan och hon kom nästan springandes ner och sken upp när hon såg att jag stod bara några meter framför henne. "Niall!" utbrast hon glatt och gav mig en stor kram som jag var snabb med att besvara. Jag drog in doften av henne som var en blandning mellan vanilj och blommor på en äng. "You came!" sade hon sedan och drog sig ur kramen leendes.
"I said I was gonna come as fast as I could!" sade jag och log snett.
Hennes faster harklade sig bakom oss och vi vände oss om.
"Oh sorry, Leah, this is Niall..." sade hon och pekade på mig och log smått mot mig innan hon fortsatte. "And Niall, this is Leah, my aunt."
"Nice to meet you!" hälsade jag och sträckte fram handen för att hälsa.
"The Niall?" undrade hon förvånat och jag tittade förbryllat på Sara som bet sig i läppen och nickade. "Oh God, nice to meet you too, Niall!" fortsatte hon sedan och log ännu större.


Visste hon vem jag var? På vilket sätt i så fall? Att jag var med i världens kändaste pojkband eller att jag var den som flörtat med Sara på hennes resa hit?


Sara tog med sig mig upp till hennes rum satte sig på sin skrivbordsstol medan jag satte mig med en duns på hennes bäddade säng. Hon såg glad ut, men jag såg att det var något som tyngde ner henne. Det var liksom därför jag var här, för hon ville ha någon att prata med och hon hade antagligen ingen annan här i London än mig och Leah. "What's wrong?" tog jag mod till att fråga och hon svalde och tittade ut genom fönstret.
"Um, I'm sorry that I called you... I mean you're not okay and I just didn't have anybody else I could call and-"
"Sara." sade jag bestämt för att hon skulle sluta. Hon tittade upp och hennes grön-blåa ögon mötte mina blå. "It's okay. I'm here and I'm glad you called." fortsatte jag och log smått. "And hey, I'm always here for you, okay?"
"Thanks. It means alot." mumlade hon och jag såg att hennes kinder blev röda och bet mig i kinden för att hon var så sjukt söt när hon rodnade.


En tystnad la sig över rummet och jag satt länge och bara iaktog henne när hon satt och pillade med sina händer och tittade ut genom fönstret. Hennes bruna, långa hår låg fint över hennes axlar och hennes hoodie gjorde bara att jag ville krama henne för att hon såg så gosig ut.


"It's my sister." sade hon plötsligt och kollade på mig med en sorgsen och försiktig blick.
"What about her?" frågade jag och lade huvudet på sned.
"She's..um..she's very sick." fick hon fram och slog ner blicken i golvet. Hennes röst sprack mitt i meningen och det stack mig i hjärtat att se henne ledsen. "And I really don't know what to do..." mumlade hon och tittade upp på mig med ögonen fulla av tårar som när som helst skulle trilla ner för hennes kinder.
"Come here." sade jag och sträcke ut armarna mot henne och hon snubblade nästan när hon gick den korta sträckan mellan stolen och sängen.

 

Saras perspektiv

 

"Come here." sade han och jag tvekade inte en sekund innan jag snubblade mig fram till honom där han satt i min säng med utsträckta armar.
Jag dunsade ner bredvid honom och han lade sina starka, varma armar runt min kropp som fick mig att lugna ner mig en aning. Visst, jag och Niall hade inte känt varandra särkskilt länge, men det struntade jag helt i nu för jag behövde honom och det kändes rätt.

 

Mamma hade ringt mig igår och pratade en lång stund och förklarade att Clara hade blivit allvarligt sjuk men doktorerna inte visste än vad det var för något. Jag hade suttit på mitt rum hela dagen och deppat och stirrat in i väggen utan att äta. Imorse ringde hon igen och berättade att de hade fått ett besked om vad det var för något. Hon hade fått cancer i levern. Hela dagen hade jag bara legat i sängen och gråtit och inte velat göra någonting. Sedan kände jag bara att jag behövde prata med någon som inte var Leah så jag ringde Niall. Jag hade snabbt gjort mig i ordning när han sade att han skulle komma och nu satt jag här, gråtandes i hans famn.


"Cancer." mumlade jag och jag kände hur han drog mig ännu närmare sig. En ny ström av tårar sökte sig ner för mina kinder och snart kände jag hur hans varma läppar pressades mot min panna som håret hade fallit ner och täckt. En rysning av välbehag spred sig i kroppen och jag grävde in mitt ansikte i hans tröja som vid det här laget säkert var helt blöt.


Efter en lång stund satte jag mig upp tillslut och torkade bort det mesta av alla tårar som klippat ner mitt ansikte. Jag måste se ut som en panda nu eller något. Usch. Jag och Niall har inte träffats på typ fyra dagar och nu satt jag bredvid honom och grät som en stucken gris? Vackert Sara, vackert.
"Hey..." mumlade han tyst och jag bet mig i läppen och sneglade upp på honom bakom luggen. Han drog den åt sidan och fäste den bakom mitt öra och torkade sedan bort några nya tårar som fallit ner på min kind.

"I'm sorry... We havn't met in like four days and now I'm just crying out oceans right infront of you and now I look like a panda and you're probably scared of me our something."
"No, no, no, no, Sara! It's okay! I don't mind, really. You need me and I'm here for you. Besides, you don't look like a panda, but you're always beautiful."


Jag var nästan tvungen att nypa mig i armen. Hade han precis sagt att jag alltid var vacker? Att jag, Sara Coleman, var vacker?


Jag stirrade framför mig med öppen mun så Niall började vifta med handen framför mina ögon för att väcka mig från mina tankar. "Sara?"
Jag blinkade till och tittade upp på honom med en förvirrad blick. "Um, sorry, it's just... No guy have ever said that to me before..." sade jag tyst och bet mig i läppen.
"What?! How is that even possible? Are you serious?"
"I'm not lying. You're the first one."


Det verkade som att han inte trodde på mig alls. Men jag talade sanning. Ingen kille har någonsin i mitt liv sagt till mig att jag är vacker. Det kom nästan som en chock nu när Niall hade sagt det. Men jag var glad att det var han som sade det, jag kände mig liksom speciell på något sätt.


"You wanna know something?" frågade han försiktigt och bet sig i läppen.
"Yeah?" sade jag nervöst och mötte hans blick och fastnade i den länge.
"I think you're the most beautiful girl in the world." viskade han nästan fram och jag satte nästan saliv i halsen. Sedan när alla ord hade sjunkit in kände jag hur ögonen tårades igen, men den här gången inte av sorg. "Really?" viskade jag fram och kände hur det ryckte i mungiporna.


Hans blick sänktes från mina ögon till mina läppar och innan jag visste ordet av pressade han sina läppar mot mina och det var som om det exploderade i min mage och tusentals fjärilar började flyga runt innan jag kysste tillbaka. Hans varma tunga slickade lätt på min underläpp i frågan att få komma in i min mun och nästan direkt särade jag på läpparna och det dröjde bara någon hundradelssekund innan hans tunga mötte min och kyssen var så perfekt att jag knappt kunde tro att den var på riktigt. Efter en stund som kändes som flera minuter drog han ifrån och slickade sig om sina svullna läppar. "Really." sade han sedan och pressade sina läppar än en gång mot mina och jag än en gång besvarade jag kyssen och den här gången for mina händer upp till hans hår som jag så länge hade velat röra vid och plötsligt lade han armarna runt mig och lyfte upp mig i hans knä.

"You're very beautiful too." mumlade jag när jag den här gången drog ifrån och beundrade hans skönhet. Hans läppar brast upp i ett leende och det smittade lätt av sig på mig. Det var inte förrän nu som jag verkligen insåg att jag för första gången i hela mitt liv hade blivit det jag aldrig trott att jag skulle bli, kär.


GOTT FOLK JAG HAR SKRIVIT ETT NYTT KAPITEL UNDER DEN HÄR VECKAN NÄR JAG HAR VARIT I BRANÄS! Hoppas att ni gillar det! :) 

Vad tror ni kommer hända? Hur kommer Niall att kunna handskas med Jessica? Hur kommer det att bli mellan Sara och Niall? 

Ha de bra nu finisar! PUSS! xxx